Egoismen som ideologi?

Moderaternas Stad börjar forma sig. Den absurda utförsäljningen av allmännyttans hyreslägenheter - i framför allt innerstaden och närförorterna - som skett sedan Alliansen tog makten 2006 har på ett tydligt sätt visat resultat i form av den alltmer ökande och statistískt klarlagda ojämlikheten mellan stadens olika delar. Konsekvenserna av detta med ytterområdenas befolknings ökande utanförskap och uppblossande tecken på social oro visar allt oftare att Alliansen med sina skattesänkningar (stöd till medel- och överklassen) är på väg att skapa ett tudelat samhälle. Vi har alltså dels de som tror sig vara vinnare, de som dragit på sig alltmer omfattande skulder utan amorteringskrav och som dessutom får ytterligare skattelättningar (utöver jobbskatteavdragen) genom möjligheten att göra avdrag för räntekostnaderna. De vill självklart ha fortsatta skattelättnader och räknar med att en röst på (M) skall lösa detta! Vi har sedan människor företrädesvis boende i Stadens ytterområden, där (M)-gänget totalt har misslyckats med att sälja ut allmännyttans klart nedgångna fastighetsbestånd och där inte så mycket har skett sedan 60- och 70-talet. Inte ens det sk. Järvalyftet – med upprustningar av de rätt nergångna fastigheterna - har ju lyckats att entusiasmera särskilt många att bilda bostadsrättsföreningar. Och ingen är förvånad? Stadens styrande har också på ett flagrant sätt underlåtit att bidra till att skapa arbetstillfällen åt bl a stora delar av ungdomsgenerationen i dessa områden, vilket väl snarast får betraktas som en katastrof med uppenbara risker för alltmer omfattande tendenser till destruktivitet, kriminalitet och en allmän hopplöshet inför framtiden. Denna situation gynnas ju inte heller av omfattande krav från Stadshuset om omfattande besparingar i Stadens ytterområden, bl a inom de sociala verksamheterna; t ex med nedläggning av ungdomsgårdar, restriktivitet vid beviljandet av försörjningsstöd samt – vilket väl torde ha ett visst samband – en minimal bemanning på socialkontoren! Hur skall då denna utveckling kunna brytas? Beslutsföra personer i Staden - med Stene Nordin i spetsen – tycks ju helt ha bortsett från den fara det innebär att stora ungdomsgrupper inte längre hyser någon framtidstro, vilka då självfallet därför också blir alltmer ointresserade av att bidra till samhällets positiva utveckling. Hur skall vi kunna bryta borgarväljarnas uttalade ointresse av att investera i allas vår framtid och inte bara de egna villa- och bostadsrättsinnehavarnas medelklassiga tillvaro i den ”fina” stadsdelarna? Egoismens fula tryne blir alltmer vanligt i olika sammanhang och det blir nog tvunget att vi på allvar gör något åt detta........, då situationen snart kan förvärras ytterligare genom att konsekvenserna av Europas skuld- och finanskris även drabbar oss!