torsdag 27 oktober 2011

Cynisk privat handel kring vården av äldre..

Det som nu pågår i Staden börjar få allmer makabra inslag. Det jag tänker på är självklart detta med omsorgen om våra äldre, där det den senaste tiden framkommit inslag som måste göra även inbitna Alliansvänner bekymrade för att inte säga mycket upprörda?

Moderaternas dominans i Alliansen medför att de är beredda att göra allt för att få en tidigare väl fungerande välfärd i kommunal/egen regi att till varje pris förbytas mot vanvård i privata entreprenörers vinstintresse. Det senaste exemplet är att låta Attendo Care, som på Södermalm å det grövsta misskött sina åtaganden vid Vintertullen och därför inte får fortsatt förtroende att driva verksamhet där nu plötsligt är aktuella för att ta över Katarinagården, ett kommunalt drivet vård- och omsorgsboende, som fungerat bra och där de gamla trivts och de anhöriga känt trygghet.

När nu det ansvariga borgarrådet Joakim Larsson nu tvingats fram i ljuset och ställt upp för en intervju i dagens ABC tycks han på ett närmast förvånansvärt sätt vara opåverkad av den senaste tidens fiasko kring turerna runt det av Carema Care drivna Koppargården, där allt talar för att entreprenaden snabbt kommer att avslutas och sedan övergå i stadsdelens egen drift... Det får man väl ändå förutsätta när den privat drivna omsorgen uppvisat sådana graverande brister? Säker är man dock inte i Alliansens närmast okänsliga strävan att låta vinstdrivande riskkapitalister ombesörja vården av Stadens äldre.......

Jag minns när Kungsholmens stadsdelsförvaltning för ett par år sedan var i en liknande sitution vad gällde det då av vårdbolaget Aleris drivna Serafens vård och omsorgsboende. Otaliga Lex Sarah- och Lex Mariaanmälningar hade aktualiserats och de anhörigas och de boendes upprördhet över vanvård, dålig bemanning och över huvud taget tingens ordning i stort medförde att stadsdelsnämnden till slut – egentligen alldeles för sent – tvingades att säga upp entreprenaden och låta verksamheten – med gigantiska insatser av alla inblandade och till stora omställningskostnader – övergå i egen drift.

Det börjar bli dags att få ett slut på denna misshushållning av offentliga medel och det är dessbättre allt fler medborgare som nu börjar inse att detta med privatisering av välfärden har kommit till vägs ände!!!!

tisdag 18 oktober 2011

Råcksta sjukhem – ett tecken i tiden!

Råcksta sjukhem har sedan 1971 då det stod nybyggt och klart drivit äldreomsorgsverksamhet i Stadens regi. 2008 blev sjukhemmet - efter att under flera år ha haft vissa inte alls obetydliga problem med kritik över hur vården/omsorgen bedrivits - konkurrensutsatt/privatiserat genom Carema Care och namnet byttes då till Koppargårdens äldreboende, säkert för att på det sättet markera nyordning och avståndstagande mot ”den gamla inrättningen”.

Hur det har gått sedan dess har på ett mycket bra sätt tagits upp av DN, som i början av oktober tog upp ”de oacceptabla förhållandena” som aktualiserats av en där verksam läkare. Sedan har det duggat tätt med artiklar, debattinlägg och senast i dag försöker stadsdelsdirektören vid Hässelby-Vällingby sdf förklara varför de de skrev om ärendet till stadsdelsnämnden på ett så utstuderat tillrättalagt sätt uppenbarligen för att tillfredställa Alliansens företrädare i Staden och i stadsdelsnämnden. Jag erkänner direkt att jag blev besviken eftersom jag till skillnad från många övriga stadsdelsdirektörer(ingen nämnd och ingen glömd) trots allt har haft rätt höga tankar om Leffe Spjuth...... Nu sällar han sig till det övriga gänget av alltför högt avlönade tjänstemän präglade av feghet inför makten och frenetiskt klamrande sig kvar vid köttgrytorna.

Detta ärende måste väl ändå göra det helt klart för de som alls inte velat erkänna att en privatisering av en kommunal verksamhet - faktiskt oavsett vilken typ av välfärdstjänst det än må handla om – är ett uppenbart risktagande. Aktiebolag som vill gå med vinst (SIC!) har en användbar metod/strategi för att nå detta mål i de aktuella sammanhangen och det är att spara in på personalkostnader, administrativa kostnader och det som i övrigt kostar såsom städning, underhåll, trivselkostnader, maten och resten.... Sedan är det viktigt att chefen får en hög lön, en mycket hög lön!

Avslutar detta inlägg med att länka till Laura Hartmans debattinlägg ”Hur får vi konkurrensutsatt välfärd att fungera optimalt?”. Laura Hartman var tidigare forskningschef vid SNS och tvingades under viss uppståndelse säga upp sig där eftersom en rapport hon varit ansvarig för retade upp näringslivsrepresentanter och Alliansföreträdare. Vad hette rapporten? Jo ”Konkurrensens konsekvenser” och sedan förstår alla resten. Jag har skrivit om detta här tidigare!

Tillägg 2011-10-26:
I går kväll tog stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby enhälligt det helt nödvändiga beslutet att föreslå kommunstyrelsen att de skall avsluta entreprenaden med Carema Care vad gäller Koppargården. Jag har saknat den ansvarige för Stadens äldre- och ytterstadsfrågor – Joakim Larsson(M) - i detta bedrövligt handlagda ärende men nu lär han väl kanske tvingas släppa sina favoritfrågor(?) en stund och kommentera detta?

torsdag 13 oktober 2011

Kanske bara dum i huvet?


Jag tycker att man som intresserad av politik sedan unga år kan konstatera att det är förhållandevis ofta som man - i stort sett gäller detta inom alla partier - stött på företrädare som emellanåt är som en del av oss vanliga medborgare med alla våra brister och tillkortakommanden. Det kan handla om att de inte riktigt fattar vad de ställer till med, de kan vara giriga och försöka ta alla chanser att roffa åt sig vad närheten till köttgrytorna erbjuder, de kan vara missbrukare av både det ena och det andra berusningsmedlet och ibland t o m av sex!!!. Det vanligaste tecknet och något som inte så ofta förknippas med folk i gemen är dock att politiker (liksom företagsledare och beslutsfattare i övrigt) emellanåt tycks ha en grandios självuppfattning och därför tror sig oövervinnerliga, vilket självklart dessvärre innebär att de inte så sällan hamnar i brydsamma - för att inte säga pinsamma - situationer, både privat och inför sina närstående men det som är mest förrödande är hur de skadar det kollektiv som de företräder. Partiet/föreningen/organisationen/företaget, dess medlemmar och sympatisörer.... som oftast är de som får ta den största smällen och som skamset får anstränga sig att försöka förstå!

Utan att alls gå in på vad som ligger bakom Juholts och hans eventuella rådgivares olika konstiga beslut och dess följande oklarheter i de ekonomiska sammanhangen är det helt klart att han utsätter sitt parti för en skada som absolut måste minimeras. Dessvärre tycks inte (S) vara i stånd att fatta de snabba beslut som är nödvändiga och anledningen till detta är för mig oklar? Möjligtvis kan det handla om att man inte kan få fram någon kandidat som är villig att snabbt gå in, ta kommandot och ställa saker och ting till rätta? Det är förvisso oroande tecken i en tid där borgerligheten dominerar den politiska scenen och solidariteten mellan människorna är satt på undantag! Varje dag presenteras Alliansens katastrofala fiaskon med bl a privatiseringarna av välfärden, bristande investeringar i transportsektorn och dessa partiers utstuderade förakt för de svaga grupper i samhället som råkat mycket illa ut sedan 2006. Dessvärre tenderar dessa avslöjanden nu att komma i skymundan för (S):s problem. Det är inte alls bra! Det är riktigt illa....

söndag 9 oktober 2011

Kan denne man vara girig?


Att svära i kyrkan eller att glömma ta av sig i stumplästen i mosken är inte något att rekommendera för troende kristna och muslimer. Nu är jag ju ingetdera men har inte heller för avsikt att diskutera religiösa spörsmål här. Dock och med risk för att bloggen slår i taket av indignation måste jag spinna vidare på detta med girigheten inom vissa befolkningsgrupper, vars tecken blir alltmer uppenbara och tydliga i samtliga delar av samhället. Det är uppenbarligen inte längre ett solidariskt samhälle vi kan hoppas på när stora delar av medelklassen - överklassen har ju ALLTID kunnat sko sig oavsett vilken ideologi som varit aktuell i maktens boningar - utan att alls behöva bry sig om de gemensamma kostnaderna enbart argumenterar för skattelättnader i form av jobbskatteavdrag, borttagen fastighets- och förmögenhetsskatt, ROT- och RUT-avdrag samt kraftfullt agerar för fortsatta privatiseringar av välfärdstjänster (som om det skulle bli billigare...).
Det finns däremot en gräns för deras beredvillighet att bidra till välfärdens förtvining och den uppstår när deras egen tomtebolycka i den omgjorda villan/brf:en påverkas, t ex genom räntehöjningar så att boendekostnaderna kraftigt ökar eller när ekonomiska realiteter i omvärlden skapar oro för egen del samt t ex när förskolan/skolan som de valt med omsorg plötsligt lägger ner verksamheten när ägarna inte tycker att de kan plocka ut mer vinster än de redan lyckats med...

När man genom åren har noterat alla politiker från olika partier som avslöjats för att de utnyttjat det allmänna för egen vinnings skull har man självklart blivit upprörd och förbannad men det är faktiskt inget mot vad som nu sker. Bristande karaktärsdrag visar sig plötsligt hos en till synes vanlig kis från enkla förhållanden som blivit utsedd att vara (S):s nye ordförande. Lite virrig har han initialt visat sig vara men det hade man ju kunnat fördra och mest sett som lite av käcka nybörjartakter. När det nu avslöjas att han utnyttjat systemet på ett närmast bedrägligt sätt – och mer i den vägen lär antagligen komma – måste man nog inse att den sista spiken i hoppet att en nyordning skulle kunna ske fr o m valet 2014 nu med kraft har dragits in i kistan och vad återstår då att hoppas på för oss alla i dessa oroliga tider? Moderaterna lär ju genom denna typ av fadäser få helt fria händer så det är nog bara att inse att ”verklighetens folk” har svåra tider att möta framöver....... och då tänker jag inte bara på kommande ökande arbetslöshetssiffror! Samtidigt som oppositionen är splittrad och (S) måste leta upp en ny ordförande?