Kan denne man vara girig?

Att svära i kyrkan eller att glömma ta av sig i stumplästen i mosken är inte något att rekommendera för troende kristna och muslimer. Nu är jag ju ingetdera men har inte heller för avsikt att diskutera religiösa spörsmål här. Dock och med risk för att bloggen slår i taket av indignation måste jag spinna vidare på detta med girigheten inom vissa befolkningsgrupper, vars tecken blir alltmer uppenbara och tydliga i samtliga delar av samhället. Det är uppenbarligen inte längre ett solidariskt samhälle vi kan hoppas på när stora delar av medelklassen - överklassen har ju ALLTID kunnat sko sig oavsett vilken ideologi som varit aktuell i maktens boningar - utan att alls behöva bry sig om de gemensamma kostnaderna enbart argumenterar för skattelättnader i form av jobbskatteavdrag, borttagen fastighets- och förmögenhetsskatt, ROT- och RUT-avdrag samt kraftfullt agerar för fortsatta privatiseringar av välfärdstjänster (som om det skulle bli billigare...).
Det finns däremot en gräns för deras beredvillighet att bidra till välfärdens förtvining och den uppstår när deras egen tomtebolycka i den omgjorda villan/brf:en påverkas, t ex genom räntehöjningar så att boendekostnaderna kraftigt ökar eller när ekonomiska realiteter i omvärlden skapar oro för egen del samt t ex när förskolan/skolan som de valt med omsorg plötsligt lägger ner verksamheten när ägarna inte tycker att de kan plocka ut mer vinster än de redan lyckats med...

När man genom åren har noterat alla politiker från olika partier som avslöjats för att de utnyttjat det allmänna för egen vinnings skull har man självklart blivit upprörd och förbannad men det är faktiskt inget mot vad som nu sker. Bristande karaktärsdrag visar sig plötsligt hos en till synes vanlig kis från enkla förhållanden som blivit utsedd att vara (S):s nye ordförande. Lite virrig har han initialt visat sig vara men det hade man ju kunnat fördra och mest sett som lite av käcka nybörjartakter. När det nu avslöjas att han utnyttjat systemet på ett närmast bedrägligt sätt – och mer i den vägen lär antagligen komma – måste man nog inse att den sista spiken i hoppet att en nyordning skulle kunna ske fr o m valet 2014 nu med kraft har dragits in i kistan och vad återstår då att hoppas på för oss alla i dessa oroliga tider? Moderaterna lär ju genom denna typ av fadäser få helt fria händer så det är nog bara att inse att ”verklighetens folk” har svåra tider att möta framöver....... och då tänker jag inte bara på kommande ökande arbetslöshetssiffror! Samtidigt som oppositionen är splittrad och (S) måste leta upp en ny ordförande?