Ett fiasko är ett fiasko hur det än beskrivs.

Min första erfarenhet av privatiserad välfärd är från 80-talet då ett service- och äldreboende i Stockholm efter en upphandling började drivas på entreprenad. Företaget Partena fick - om jag minns det rätt - uppdraget och självfallet finns denna firma inte längre utan har köpts upp av andra profithungriga riskkapitalistiska ägare, som nu över 20 år senare dominerar Stadens (och landets) äldreomsorg tillsammans med otaliga små ”skuttfirmor” – ofta familjeföretag – startade i all hast i förhoppning om snabba vinster och dessvärre ibland nästan som ett krav i kontakter med diverse mer eller mindre inkompetenta jobbcoacher/arbetsförmedlare som en metod för den enskilde företagsamme att komma ur arbetslöshet/utanförskap.

Denna Alliansens privatiseringsiver – för att inte säga mani – har medfört en helt absurt situation där det i vissa av Stadens stadsdelar nu finns uppemot 100 konkurrerande aktörer, några få stora och ökända och på marknaden dominerande (ingen nämnd och ingen glömd) och sedan en drös med små, ofta med bristande personella och ekonomiska resurser. Bland dessa skall oroliga stackars biståndsbehövande och deras anhöriga tvingas besluta sig för att anlita utförare av hemtjänst/personlig assistens. Inte alltid så lätt! Se sidan 4 i Mitt i Kista från 6/9 2011!

Gårdagens debattartikel i DN av SNS(Studieförbundet Näringsliv och Samhälle):s forskningschef Laura Hartman m a a forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser” (nedladdningsbart), som ur olika aspekter tar upp detta med privatiseringarna de senaste 20 åren är klart läsvärd. Själva rapporten är på 279 sidor, så där passar jag för tillfället. Mycket debatt har det självfallet blivit och mer lär det säkert bli, speciellt när (S):s nye partiordförande deklarerat att han är negativ till all privat välfärd som är organiserad utifrån ett vinstintresse. Jag hittade en gammal DN-artikel av Göran Rosenberg från 2009, som beskrivet ”vådan av att låta vården drivas av vinst” och tycker att de åsikter/synpunkter han framför definitivt har bärighet även 2011!

De senaste motgångarna för Alliansen vad gäller privatiseringarna av sjukvården kan väl knappast har undgått någon. Jag tänker då naturligtvis på Telefonplans VC och Gamla Stans VC och tänker inte kommentera detta närmare.

Avslutningsvis så vill jag trycka på den i mitt tycke viktigaste kritiken mot privatiseringarna – oavsett verksamhet – som forskningsrapporten (se ovan!) tar upp och det är att det generellt och anmärkningsvärt nog tycks saknas uppföljning, tillsyn och avtal som på ett snabbt och smidigt sätt kan avsluta en entreprenad som inte fungerar som avtalats. Detta känns anmärkningsvärt inkompetent handlagt och blir ju mycket dyrt för skattebetalarna i slutändan.