Hur skall det gå för Alliansens väljarunderlag?

Högerns satsning på utförsäljning av allmännyttans bostäder i Staden har nu börjat nå sitt bistra slutstadium. Det finns inte längre intresse – i alla fall inte tillräckligt stort - bland allmännyttans hyresgäster i förorterna att bli bostadsrättsinnehavare med miljonskulder. De attraktiva hyresrätterna i stadens innerstad och de som funnits i de till innerstaden närmast belägna förorterna har redan blivit bostadsrätter. Vinnartyper ut medelklassen har snabbt – kraftfullt påhejade och på alla möjliga sätt stödda av Alliansen – bildat bostadsrättsföreningar, placerat sig själv på styrelseposter och sedan på ett dominerande – och ibland rent hotfullt sätt – med olika argument inte så sällan av rent ekonomisk karaktär och självklart med förespeglingar om stora vinster vid framtida försäljningar lyckats förmå tillräckligt många av hyresgästerna att bli positiva till köpen, så att ett skapande av en bostadsrättförening blivit möjlig. En helt avgörande förutsättning för att en försäljning av allmännyttans hyresrätterna skall kunna ske! De flesta någorlunda insatta vet att många av dessa vinnartyper sedan snabbt gjorde sig en redig vinst på att snabbt sälja sina billigt förvärvade objekt – en del hävdar att det mer eller mindre handlat om bortskänkta kommunala hyresrättsfastigheter - och sedan snabbt gått vidare i sina bostadskarriärer.

I det sammanhanget börjar det bli alltmer uppenbart att våra politiker oroas över att kapitalismen står inför mycket svåra utmaningar, bl a med den pågående eurokrisen med främst PIIGS-ländernas svårigheter att hantera sina gigantiska nationella skulder och till detta även farhågorna att USA med ett gigantiskt skuldberg skall tvingas ställa in sina offentliga betalningar, ja typ ”gå i konkurs”! Det vi vanliga medborgare kan notera är att räntorna på bostadslånet hela tiden sakta men säkert höjs och att eventuella försäljningar av brf:er, villor och sommarstugor inte går lika snabbt och smidigt som tidigare. Dagstidningarnas bostadsbilagor blir allt tjockare och i bekantskapskretsen hörs historier om otaliga omvisning av objekt som för bara några år sedan snabbt kom till avslut även om budgivning fördröjde affärerna något men å andra sidan så gott som alltid gav mycket positiva ekonomiska resultat. Skyltarna om visningar står numera ibland uppe så länge att det t o m börjar växa mossa på dom.….

Det är i detta skede det känns så lugnande(?) när (S):s ekonomiske talesman Tommy Waidelich i en debattartikel i DN sträcker ut sin hand till Alliansen för att erbjuda samarbete i det skarpa läge på bostadsmarknaden som han oroas av. Jag gjorde en hastig sökning på ”bobubbla” och fann mycket läsvärt, bl a detta inlägg m a a finansanlytikern Nicole Toss syn på saken!

Hårda besked för oss alla och om någon vecka är det faktiskt dags för vissa av den gamla i Staden övertaliga IT-personalen att göra debut som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Ett år går fort! Mer information framöver om erfarenheter kring detta kan nog utlovas........?

Vem är egentligen förvånad?

I detta nyhetstorkans land där regnet hänger i luften och där de medborgare som valt bort Greklandssemestern i år förbannar sina hängmatteinvesteringar kan det plötsligt dyka upp lite intressant information i media. Man har självklart hört personer i bekantskapskretsen som nyttjat RUT-avdrag för diverse städuppdrag och som genom ROT-avdraget fått ner sina kostnader vid badrumrenoveringen. Inte så mycket att orda om kan tyckas och helt ok att ”vanligt folk” kan subventioneras med skattemedel så att några arbetslösa får sysselsättning.... (?).
När så beskedet kommer att de grupper som i största utsträckning utnyttjar detta med skattesubventioneringen i form av RUT- och ROT-avdraget är villaägare i högstatusområden som Lidingö, Täby och Danderyd blir man något mer fundersam för att inte säga upprörd... (M)-röstande villaägare tillhörande höglönegrupperna som skriar mest över den höga skatten i Sverige är tydligen de som i största utsträckning roffar åt sig av de skattelättnader som erbjuds genom RUT och ROT.

Det är alltså inte enbart jobbskatteavdraget som mest gynnar höglönegrupperna utan även dessa skatteförmåner. För att inte tala om de numera väl bortsopade fastighets- och förmögenhetsskatterna som man ju alltid insett varit Alliansens grundlöfte till sina väljare. Här kommer mera! Vart är fosterlandet på väg och har vi verkligen råd med detta?

Statlig skola. Och resten då.....?

Svenskarna vill förstatliga skolan enligt en opinionsundersökning som Lärarnas Riksförbund initierat och vars resultat så lämpligt publiceras under Almedalsveckan.

Jag är ju själv bosatt i Stockholm och har under min långa anställning i Staden vid otaliga tillfällen kunnat notera graverande orättvisor i de insatser av olika slag som Staden erbjuder sina medborgare. Det handlar alltså inte bara om skolan, där det för alla någorlunda insatta är självklart att de välsituerades/medelklassens/vinnartypernas barn och ungdomar erbjuds den bästa utbildningen medan förorternas underpriviligierade befolkning får finna sig i att deras telningar får dväljas i gamla slitna skolbyggnader - med t ex undermålig ventilation - med stora klasser och inte alltid så välutbildade och engagerade lärare. Lärare som säkert gör sitt bästa – med eller utan ”legitimation”(!) - men som förvägras de resurser som skulle behövas. Resurser som i stället går till friskolorna och deras ägare.
Jag är därför självklart positiv till detta utspel och ser gärna att grund- och gymnasieskolan, som sedan länge drivits i kommunal regi under olika organisatoriska förhållanden, återigen blir ett nationellt ansvar under utbildningsdepartementet!

Det man nu osökt får anledning att reflektera över är vilka övriga kommunala verksamheter som fungerar dåligt och t o m orättvist i den situation som råder med kommuner med extremt olika förutsättningar, inte minst genom följderna av Alliansens strävan att dels åstadkomma skattesänkningar till varje pris och dels ha en närmast manisk inriktning till förmån för privatiseringar i stor skala.
Vi kanske måste börja fundera över att även en del – för att inte säga det mesta – av övrig kommunal och landstingskommunal verksamhet borde förstatligas för att uppnå de nationella målen inom t ex socialtjänst och sjukvård. Den skrämmande orättvisa som råder inom socialtjänstens och sjukvårdens olika delar samt de ofta manifesterade oklarheter och tvister som uppstår i vem som har ansvaret för insatserna och framförallt då självklart vem som skall står för kostnaderna...? Jag ämnar här inte exemplifiera förhållandena mer än att hänvisa till de institutionella insatserna kring vård av missbrukare, som många kommuner uppenbarligen inte längre anser sig ha råd med och dels också peka på oklarheten vems ansvar det är när en missbrukare också anses vara i behov av psykiatrisk behandling.

Jo, jag vet självfallet att allt som rör insatser för enskilda skall kontrolleras av våra i dagsläget rätt vingklippta tillsynsmyndigheter, vars möjligheter att handlägga dessa ärenden på ett korrekt sätt är små liksom att ”moderaternas” direktiv också ligger som en förlamande hand över de aktuella myndigheternas beredvillighet att kräva/ålägga enskilda kommuner att rätta till aktuella brister. Som ju ofta innebär avsevärde kostnader för kommunerna och där medlen saknas!!!