Snart sommar - men först 1:a maj!

Ett sommartecken om något är väl 1:a majtågen och för hugade demonstranter finns info här! Jag hade hoppats att Karin Wanngård, (S) nya oppositionsborgarråd i Staden skulle få möjlighet att tala inför stockholmarna men nu blir det en Sumpan-bo i stället -Tommy Waidelich – som skall ingjuta mod i medlemmar och sympatisörer.

Ett annat sommartecken torde möjligtvis vara att Rinkeby-Kistas stadsdelsdirektör Olle Johnselius stolt hämtat ut en elbil som skall komma till användning inom hemtjänsten (det som finns kvar efter privatiseringarna). Detta måste självklart stadens hemsida skryta om! Först nu förstår jag varför Johnselius internt fått öknamnet ”Valrossen”! Visst skulle man kunna misstänka att han sommartid kör en inte så miljömässig Harley-Davidson till vardags?

Är det någon som är överraskad egentligen?

Så gott som varje dag informeras vi om företeelser i samhället som för oss skattebetalare snarast är klandervärda. Det handlar om brister inom sjuk- och äldrevård, om brister i skolans värld och att vårt järnvägssystem inte riktigt klarar sin uppgift att transportera person- och godstrafik. Uppräkningen skulle kunna bli hur lång som helst men av någon outgrundlig anledning så tycks massmedia inte alls benägna att lägga skulden där den rimligtvis hör hemma; hos Alliansregeringen med (M) i spetsen. Hur kan då detta komma sig? Min ”teori” är att de skattelättnader som kommit stora grupper av medborgare (jag brukar benämna dem medelklassens vinnartyper) till del medfört att det blivit svårt för dessa att klaga på det som brister i välfärden och som så gott som alltid beror på att våra skattefinansierade system fått och får vidkännas avgörande inskränkningar! Detta samtidigt som (M) och deras lydiga medföljare vid köttgrytorna (KD), (C) och (FP) gjort allt som står till buds för att avreglera allt som går att avreglera, att privatisera allt som går att privatisera och att föra folket in i en situation där det börjar bli allt svårare att kritisera Alliansen (och deras gelikar i kommuner och landsting) eftersom det direkt skulle slå mot deras egen genom skattelättnader skapade ekonomiska situation. Det är svårt att bita den hand som föder en med stora och alltmer absurda skattelättnader?

Men allt har ett slut!

Många föräldrar börjar nu uppmärksamma att deras telningar - som de så smidigt underlät att placera i den kommunala förskolekön och i stället snabbt fixade plats åt i en privat förskola - inte har det så bra i denna verksamhet som präglas av ett uttalat vinstintresse... Dåligt med mat och slimmad personalbemanning som inte riktigt klarar att ge omvårdnad och skydd åt barnen kan t o m få dessa föräldrar att höja sina stämmor och omedelbart kräva en plats i den kommunala förskolan.

Många anhöriga till gamla och funktionshindrade finner sig inte längre i att deras anhöriga skall betraktas som kollin i en profitdriven vård driven av riskkapitalbolag med säte utomlands och med vedervärdiga anställningsförhållanden, där den ofta timanställda underbemannade ”vårdpersonalen” inte ens har möjlighet att anmäla missförhållanden till Tillsynsmyndigheten utan då riskerar sin anställning..... Alltfler kommuner och stadsdelar tvingas i dessa dagar nu besluta om att ta tillbaka verksamheter av denna karaktär i egen regi, då det börjar bli alltmer uppenbart att det börjar närma sig ren vanvård av denna utsatta målgrupp/dessa kunder.

Många föräldrar till skolbarn har ansträngt sig att få till stånd skolval som bäst skulle gynna de sina. Privata skolor – ofta startade i all hast av profithungriga personer inte alltid utan kriminell belastning - där barnen slipper konfronteras med barn från socioekonomiskt ”sämre” miljöer och utifrån omständigheter i övrigt som skulle kunna försämra de gynnade telningarnas framtidsutsikter/konkurrenskraft har då självklart valts. Dessvärre uppstår inte så sällan tillkortakommanden i den pedagogiska situationen och när alltför omfattande kritik framförs från de ambitiösa föräldrarna när betygen inte ligger i topp så kan konkurserna och nedläggningarna vara i faggorna. Då skrias det storligen och framställs krav på att kommunen skall träda in och lösa den uppkomna situationen.......

Avslutningsvis vill jag göra reklam för P1-programmet Ekots lördagsintervju från 16/4, där Tomas Ramberg intervjuar infrastrukturminister Chatarina Elmsäter-Svärd(M) som på ett ganska tafatt och kanske inte alltid helt seriöst sätt försöker förklara bristerna i järnvägssystemet. Något för trista påskdagar?

Är Staden viktig för (S)?

(S) har nu plockat fram ett förslag till nytt oppositionsborgarråd efter Carin Jämtin. Det blev inte som jag hoppades ett ungt namn med förankring i den utsatta förorten utan en mer etablerad kvinna - Karin Wanngård - bosatt i Vällingby och med erfarenhet – och det kan väl säkert komma till pass – också från privata näringslivet.
Man får hoppas att hon kan bli en mer aktiv oppositionspolitiker än Carin Jämtin, som tydligen mest betraktade sig som något slags lagledare för det övriga rätt passiva (S)-gänget.

Se mer om Karin Wanngård här och kanske här!

För Stadens medborgares skull och – inte minst viktigt - för Stadens anställdas skull får vi verkligen hoppas att Karin Wanngård har mer att ge än det tidigare oppsitionsborgarrådet och att hon kan få fart på (S):s övriga ganska tafatta representanter i dessa sammanhang. Personer som ju mest klamrat sig fast vid köttgrytorna. Ingen glömd och ingen nämnd!

Slutet närmar sig!

Allt fler av Stadens IT-anställda har vid det här laget fått uppleva att bli definierade som övertaliga och då antingen beslutat att säga upp sig med ett års lön - där man förutsatts ha kontakt med Manpowers underhuggarfirma Right Management för att få ”stöd” i form av jobbcoach och diverse ”utbildningar” - alternativt valt att kvarstanna på sin förvaltning i 18 månader för att stå till förfogande för vad som under den tiden kan bli aktuellt....

De av oss som blev övertalighetsförklarade i ett tidigt skede och som sade upp oss för att slippa att kränkas och hunsas på den gamla arbetsplatsen har – om arbete inte kunnat uppbringas – så smått börjat inse att den inkomst vi trots allt ändå kunnat räkna med snart inte längre kommer att betalas ut. 12 månader går fort! Andra av oss – ovisst hur många - har varit mer konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden och har faktiskt fått nytt arbete, kanske t o m av IT-karaktär. Lite orolig bli man dock när man i dagarna får höra att Polismyndigheten avser att outsourca sin verksamhet, en arbetsplats där faktiskt flera av Stadens tidigare IT-anställda den senaste tiden fått sysselsättning och haft viss glädje av sina från tiden i Stadens sold förvärvade Novell-kunskaper. Det är tungt att inse att nu även de offentliga myndigheterna börjar privatisera IT-verksamheterna, något som tidigare mest drabbat IT-personal vid privata företag.

Situationen för oss tidigare IT-anställda i Staden blir alltså ekonomiskt kännbar när ”omställningslönen” uteblir och då får många av oss för första gången i våra arbetsliv knalla iväg till Arbetsförmedlingen för att registrera oss som arbetssökande och finna oss i att rent formellt – när anställningen i Staden då rent tekniskt upphört - stå till arbetsmarknadens förfogande för de eventuella arbeten som kan bli aktuella. A-kasseersättningen skall ju i bästa fall kunna bidra till att hålla den rena misären borta men det blir förvisso inte så lätt för de av oss som satsat våra arbetsliv i Stadens tjänst att konkurrera om de få arbetstillfällena med yngre ”professionals”. Det är ändå flera år kvar till pensioneringen, som dessutom snart – om Alliansen får sin vilja igenom - kan visa sig komma senare än man räknat med?

Det är självklart att många av oss mått och mår dåligt i denna process medan andra säkert kan hävda att de tack vare det som skett fått ”arslet ur vagnen” och kommit vidare i livet. Självklart önskar vi dessa all lycka och framgång!

Jag har funderat på att försöka presentera erfarenheter kring denna process innan det är dags att lägga ner denna blogg, som ju redan i detta skede – som väl de flesta läsare anat - börjar ”flämta efter andan” och tendera att ”dö sotdöden”. Säkert till viss glädje för en del och knappast saknad av resten? Det blir allt svårare att tänka positivt och i Alliansens Sverige hysa hopp om framtiden. Alldeles nyss framgår i regeringens vårproposition att man fortsätter att gynna de redan väl tillgodosedda och struntar blankt i resten av befolkningen. Välfärden tycks man göra allt för att försvaga och förstöra förutsättningarna för! Det finns andra ”forum” för att uttrycka sina tveksamheter kring den förda politiken. Där kommer jag säkerligen på olika sätt göra min svaga stämma hörd! Dyker det upp aktuell information om tingens ordning i Staden kan jag kanske motivera mig till nya insatser här. Det var i alla fall kul så länge det varade brukar man ju säga......

Det blir värre och värre!

Stockholmsmoderaterna förnekar sig inte. Ett av de senaste bottennappen är svamlet som Ulla Hamilton och Anna König Jerlmyr står för i repliken i DN på en tidigare debattartikel i DN som två (V)-politiker skrev i förra veckan med anledning av deras oro för den negativa utvecklingen i våra ytterstadsdelar.
Eftersom jag själv har över 30-års erfarenhet av Järvaområdet och den kraftiga försämring som kunnat noteras där de senaste åren vad gäller levnadsomständigheterna för många av dess innevånare ser jag med oro på en utveckling som bara tycks innebära fortsatta försämringar, dels vad gäller skolans funktion men självklart också kring boendeförhållanden, samhällsservice och möjligheter för ungdomar att skaffa sig en utkomst och en FRAMTID. Om de försämringar som vi närmast berörda ser men tydligen inte alls har noterats av i Stockholm verksamma (M)-politiker i viktiga beslutande positioner leder detta till en alls inte obetydlig oro.
Ett råd man kan ge Alliansföreträdare ((M)-gänget lär antagligen inte vara så intresserade) är att undvika att bara inhämta information från ledande moderata stadsdelspolitiker och deras fega och inställsamma stadsdelsdirektörer ”vid maktens köttgrytor” utan också försöka att etablera kontakt med handläggare ”i frontlinjen” som in på bara skinnet ser vad som just nu pågår. Det är dessvärre inte alls säkert att dessa utmattade socialsekreterare vid de lokala socialkontorens försörjningsstödsverksamheter orkar att ta sig tid för att våga bita den hand som föder dem. De skulle i så fall säkerligen kunna reda ut lite av den okunskap - och eventuellt också kunna minska på den dumdryghet - som tycks råda bland högerns företrädare i dessa dagar.