För 20 år sedan var Sveriges ekonomi i en svår situation genom fastighetskrisen, som ju framför allt handlade om att flera banker beviljat alltför stora lån till bolag och privatpersoner och därför stod på konkursens brant. Den situation som då uppstod krävde liksom nu med Grekland och Italien (till att börja med....) att politiker över partigränserna tvingades komma överens om hur denna svåra situation skulle lösas, bl a krävdes ju rätt stora uppoffringar av breda befolkningsgrupper. En aktuell dokumentär på Sveriges radio belyser denna situation ur ”Toblerone-affären” samtidigt som den – tycker jag i alla fall - ger den aktuella ”Juholtaffären” ett lite annat perspektiv..... Jag kan bara rekommendera lyssning även om jag inser att det inte är så lätt att hinna med när man har ett arbete att sköta och en familj att ta hand om..... Livspusslet som det visst kallas!
Från det ena till det andra.....
Jag kan berätta – om någon nu skulle undra - att det inte alls är kul att vara arbetslös! Det är i själva verket en riktig pina. Jag tackar min lyckliga stjärna (det är så långt jag kan sträcka mig...) att jag klarat mig ifrån detta predikament i över 40 år och först som gamling tvingas att vid vissa – ju färre dess bättre - tillfällen besöka arbetsförmedlingen, vara aktivt arbetssökande även till jobb jag inte alls vill ha, ombesörja den nödvändiga administrationen med A-kassans Internetkassa samt hålla Visions inkomstförsäkring uppdaterad kring den aktuella arbetslöshetssituationen.
Jag hyser den största medkänsla med yngre olycksbröder och -systrar som skall behöva utsättas för den förnedring det innebär att inte vara efterfrågad, att inte duga och att genom detta känna sig som ett offer för arbetsförmedlingens rädsla att inte göra som moderaterna kräver nämligen att undanröja det fasansfulla ”utanförskapet” och i stället skapa ett nytt värre. De har i mitt fall klargjorts att jag måste ”bredda mitt sökande”, vilket knappast går att missförstå: Jag skall alltså söka jobb även utanför Stockholmsområdet! Jag tror självklart inte det krävs att jag letar jobb i Falköping eller Pajala kommuner men Uppsala, Södertälje, Sigtuna, Norrtälje och Enköping verkar nog ändå anses rimligt i och med att jag anses kunna ta mig dit från min nuvarande bostadsort inom Stadens gränser....
Det är inte utan att en gammal man nu börjar krokna och snegla mot Pensionsmyndighetens lokalkontor. Jag har ju trots allt åldern inne! Och suga på ramarna skall väl kunna fungera någorlunda det med! I Grekland får pensionärerna försöka klara sig på halva sin pension framöver om finanskapitalet får som det vill? Så att klaga är nog knappast lämpligt i ett europeiskt perspektiv!!!!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar