Privatiseringens dödgrävare?

Jag erkänner direkt för de som skulle kunna misstänka något annat: JAG ÄR MOTSTÅNDARE TILL PRIVATISERINGAR! Jag vill samtidigt påpeka att det inte är enbart för att jag själv drabbats av detta och blivit av med min anställning och därmed tvingats inse att min framtid numera är något mer oviss. Nej, jag är negativ till detta av orsaker som till stor del är erfarenhetsmässiga. Borgerlighetens ideologiska kompass – där allt som kan utföras i privat regi skall utföras i privat regi – börjar visa sig helt ha tappat riktning och relevans. Jag har inte för avsikt att här räkna upp alla de fiaskon som uppenbarats - inte minst den senaste tiden - eftersom dessa är väl kända och offentliggjorda på olika sätt.

Skolor och förskolor som privatiserats och där det har uppdagats att de som tagit över - det må vara käcka vinnartyper ur den tidigare personalstyrkan eller utländska riskkapitalbolag med huvudkontoret placerat på någon västindisk ö - har för avsikt att med påvisande av stora vinster i verksamheterna sälja dessa vidare så snart det lämpliga läget på marknaden infinner sig. Detsamma gäller för övrigt verksamheter inom vård och omsorg av äldre och handikappade, där det börjar visa sig alltmer uppenbart att det bara handlar om pengar och vinstmaximering och att intresset att bedriva en bra vård och omsorg mer är något som är förbehållet de påkostade prospekten och anbudsformalian. Lurendrejeri med andra ord!

När nu privatiseringens egen ivriga förespråkare i form av äldreministern Maria Larsson (KD) tydligen hävdar (se DN-ledare 101223) att man nog måste tvinga de – inte så få - kommuner som inte alls har brytt sig om regeringens dekret och alltså inte gjort som de blivit tillsagda och privatiserat sina verksamheter. Dessa kommuner har i stället jobbat på och utvecklat sina egna verksamheter till innevånarnas fromma och – det är värt att nämna – det kan faktiskt här handla om även borgerligt styrda kommuner! Om privatisering måste till för ”valfrihetens” skull blir man tydligen tvungen att ta till lagstiftning och var tar då kommunernas självbestämmande vägen? Det är inte utan att man tar sig för pannan och undrar om Maria Larsson helt har missat den aktuella debatt som pågår, där det så uppenbart visat sig att det är vinsten som är det viktiga för de privata entreprenörerna och knappast hur de gamla, de handikappade och barnen har det i verksamheterna. Jag brukar hänvisa till det som hände på Serafens vård och omsorgsboende och som medförde att Kungsholmens stadsdelförvaltning till slut fick lov att ta tillbaka verksamheten i egen regi med de kostnader och alla övriga besvär och påfrestningar som detta förorsakade. Så lär det komma att bli framöver för många kommuner/stadsdelar med privat drivna verksamheter. I alla fall om den aktuella personalen, brukarna och deras anhöriga bara vågar att framföra den kritik som finns, inte helt lätt i det ideologiska klimat som råder och med den räddhågsenhet som präglar kommunala tjänstemän och politiker.