Är valfriheten välfärdens största hot?

Jag dristar mig till att hävda att (M):s politiska dominans i Staden och landet de senaste fyra åren har förorsakat vårt välfärdssamhälle rejäla påfrestningar och skador. Vi som bor och kanske t o m fortfarande verkar i Staden har helt enkelt drabbats på ett sätt som sakta visar på att den välfärd som utvecklats under decennier nu är på väg att tyna bort om denna utveckling skall få fortsätta. Hur kan det ha gått så fel? Det finns tecken på att grunden till detta är att den sk. valfrihetsreformen är det medel högern har använt sig av för att på ganska kort tid kunna montera ned det som så mödosamt under många år utvecklats till ett av västvärldens mest utvecklade sociala välfärdssystem. Vad är det då som har hänt utan att vi insett konsekvenserna? Någon världsklass handlar det i alla fall inte längre om....

En grundläggande förutsättning för att kunna erbjuda medborgarna valfrihet är de privatiseringar som gör att offentligt arrangerade verksamheter skall kunna ”utsättas” för konkurrens. Detta är själva grundbulten för de försämringar som vi nu hela tiden ser exempel på. Det må sedan handla om verksamheter inom Staden i samband med omsorger av äldre och funktionshindrade, vid vård av barn och ungdomar på institution eller vid olika typer av förskole- och skolverksamheter. Protithungriga internationella koncerner eller små driftiga familjeföretag, det spelar egentligen ingen roll för drivkrafterna är desamma och det är att på kort tid tjäna pengar och göra vinst. Ta de privata skolor som tagits över/startats av multinationella riskkapitalbolag eller de avknoppade verksamheter som driver förskolor så att de så fort som möjligt blir vinstgivande (med liten personalstyrka!) för att sedan kunna säljas vidare. Vad det handlar om är att satsa allt på att tjäna snabba pengar utifrån snöd vinning utan att bry sig särskilt mycket om eleverna/barnen. Det känns nästan som att det flera gånger per vecka dyker upp otrevliga nyheter kring dessa förhållanden och jag blir alltmer övertygad om att marknadskrafterna och dess yttringar inte alls hör hemma i välfärdssammanhangen.

Valfrihet finns ju förvisso även inom övriga samhällssektorer och vi kan nu se hur det där har gått. Ta t ex möjligheten för medborgarna att avsätta delar av pensionen i olika valda fonder – inom PPM-systemet – vilket med all säkerhet kommer att göra stora grupper av framtida pensionärer fattiga och försörjningsstödstagare (om inte detta sista samhällsstöd då är borttaget i (M):s ”var och en är sin egen lyckas smed samhälle”?). Bara de med inside-kunskap eller med tursamma rådgivare – eller kanske bara de som helt enkelt låtit en apa besluta – kommer att ha möjlighet att se en positiv utveckling av det insatta kapitalet. Förlorare är självklart de som tror gott om sina medmänniskor och det är dessa godtrogna som först när verkligheten står för dörren kommer att bli mäkta upprörda. När de inser att allt detta med valfriheten bara var en en enda stor bluff för att göra några redan väl tillgodosedda ännu mer förmögna och de flesta av oss andra fattigare.....! El- och telemarknaden har t ex bara blivit en guldko för aktieägare och knappast för de som uppjagat och hetsat valt att byta bolag och blivit alldeles vimsiga över alla löften om förmåner och fördelar ett byte skulle innebära, ibland med rörliga avtal och ibland med fasta. De som i slutändan står där ”med brallan vid fotknölarna” blir självklart arga och får i brist på andra forum kontakta Ring P1 och klaga? Men blir de arga på (M) och deras sakta borttvinande allianspartier? Nej, knappast.... Det är tydligen alltför svårt för svenskarna att lokalisera fienden – det tyder om inte annat valresultatet 2010 på - och då får (SD) kanske i stället deras röst i nästa val och sedan lär det gå riktigt åt helvete för Sverige! Och kommer (S) sig upp ur den djupa vågdal där de nu tycks befinna sig så ser allt lite ljusare ut....