Kontroll- och uppföljning utan mål och kraft?

När man hör moderata politiker och tjänstemän, det må sedan handla om statliga eller kommunala företrädare, så slås man av hur tvärsäkert de hänvisar till tillsyn, inspektioner och kontroll av olika slag när kritik framförs kring brister i verksamheter. Funktioner som påstås ligga på andra myndigheters lott eller på den egna organisationens ansvar men som oavsett detta skall ha kapacitet och intresse och mod att gå emot den politiska ledningen för att genomföra seriösa och framförallt opartiska insatser i samhällets och skattebetalarnas tjänst.... Verkligheten visar dessvärre något helt annat!

Det jag här främst tänker på är naturligtvis Alliansens tillkortakommanden när det handlar om Stadsaktuella ärenden, där tillsynen inte alls synes ha fungerat och där frågan ligger nära om man i ledningen verkligen har intresse av att det alls skall fungera.

Vilka instanser är det då som skall agera om olika typer av oegentligenheter uppdagas i Staden:

1) Stadens egen funktion för att kontrollera att Stadens verksamhet sköts enligt gällande lagar och föreliggande riklinjer samt framförallt att skattemedlen används till det de är avsedda för är Stadsrevisionen.

2) När Stadens skolor och förskolor kritiseras – oavsett driftsform - är det Skolinspektionen som allmänheten skall kunna förvänta sig agerar om inte Staden gör något, trots framförd kritik.

3) Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för verksamheter rörande äldre och funktionshindrade samt vad gäller socialtjänsten i övrigt. Tidigare var det länsstyrelserna som skötte detta och det är väl en inte alltför befängd tanke att det lär bli svårare för socialstyrelsen att – utan ordentliga resurstillskott – klara denna nya uppgift. Men det kanske var så det var tänkt, så att alla privata entreprenörer inom de aktuella områdena skall få vara i fred och tjäna pengar åt aktieägarna?

Jag tar nu upp tre olika situationer där Staden bör skämmas:

1) När Stadens fastighetsdirektör befanns bedriva oegentligheter i samband med bl a attestfunktioner fick många av oss någorlunda insatta känslan av att revisorerna var skraja för att inte säga riktigt fega när Stadsdirektörens protegé och tillika moderate partikamrat på ett så smidigt och för honom själv ekonomiskt fördelaktigt sätt skulle kunna avskiljas från sin tjänst. Trots att det handlade om brottslig verksamhet!!! Inaktivitet för att inte säga passivitet kan ju vara ett medel för ”att klamra sig kvar vid köttgrytan”?

2) Den senaste tiden har det i massmedia uppdagats att Stadens egen kontroll och tillsyn över de privat drivna skolorna och förskolorna inte alls fungerat och Skolinspektionen har fått gå in och sätta fart på Utbildningsförvaltningens politiker och tjänstemän. Pinsamt och oroväckande när utförsäljningen av de pedagogiska verksamheterna nu synes accelerera.

3) Faktum är att Stadens verksamheter som är inriktade på att ge omsorg åt gamla och funktionshindrade i allt högre grad säljs ut till profithungriga företag av olika typ. Socialstyrelsen har sedan 2009 tillsynsansvaret och hitintills är det förvånande få av dessa entreprenörer som tvingats lämna tillbaka ansvaret till Staden m a a misskötsel av de som de tagit på sig ansvaret för att vårda och ge omsorg till. Det kan tyckas lite anmärkningsvärt när man vet att kritiken mot många av dessa privata verksamheter – som också tar över alltmer av driftansvaret från de tidigare av Staden drivna verksamhetena – är omfattande och ofta av allvarlig för att inte säga upprörande karaktär. Anledningen är - tror jag – att Staden ihärdigt försöker komma tillrätta med felaktigheterna och det som förorsakar kritiken genom att på olika sätt fördröja och mörka samtidigt som man hänvisar till den egna tillsynens kraftfulla effekter. Samtidigt vet alla att Socialstyrelsen inte alls har samma kraftfulla möjligheter som länstyrelsen tidigare trots allt hade. Ett aktuellt exempel – och det lär bli flera – är Serafens vård och omsorgsboende – som efter massiv kritik från vårdtagare och anhöriga och efter en drös med tillsynsbesök från länsstyrelsens handläggare till slut medförde att Staden – i detta fall Kungsholmens sdf – tvingades ta tillbaka verksamheten i egen regi under våren 2009!

Slutsatsen måste väl ändå nu bli att den (M)-ledda Alliansen i Staden borde vara mycket nervös inför det faktum att de granskande myndigheterna har börjat få upp ögonen inför de tillkortakommanden och mer allvarliga oegentligheter som hela tiden förekommer inom Stadens verksamheter! Dessutom är jag rätt säker på att Stadens egen revisionsfunktion nu har lärt sig mycket på ”fastighetsdirektörsaffären” och inser att den verksamhet de bedriver absolut inte får paralyseras pga politiska hänsyn. Stadsrevisionens uppgift är ju att värna om Stadens ekonomi och får naturligtvis inte finna sig i att munkavlas!