Lojalitet till det bittra slutet

Det som från många håll framhålls i dessa dagar är det besynnerliga i att den IT-personal som verkar på olika håll i Staden är så angelägen att in i det sista göra ett så bra jobb som det är möjligt, trots oron för den kommande övertaligheten och vad den kommer att innebära. Och – inte minst anmärkningsvärt - trots oförstående och känslokalla chefer som inbillar sig att när VIT tagit över Stadens IT kommer allt att bli frid och fröjd. Chocken lär - om inte förr - infinna sig när den lojala IT-personalen inte längre finns till hands och den kvarvarande ”beställarkompetente handläggaren” visar sig sakna adekvat IT-kompetens! Jo, jag vet att bland dessa finns allt från kvarvarande någorlunda kompetenta IT-chefer till vilken handläggare som helst som man – av olika skäl – valt att tillsätta för den aktuella uppgiften.

Det har tagits upp i tidigare inlägg och det måste tas upp igen att hitintills har ett flertal ledningar vid skolor, stadsdelar, bolag och övriga förvaltningar på ett pinsamt och för eftervärlden kanske inte så hedrande sätt stått med mössan i hand och gjort som man från Stadens ledning förväntat sig. Detta har lett till att man totalt förstört förutsättningarna för en fungerande IT-verksamhet i den framtid där behov av lokal IT-kompetens - trots GS-IT – nog bör finnas om inte i andra sammanhang så i alla fall kring de frågor som ofta uppstår vid olika beställarsituationer. Det borde helt enkelt vara svårt att fullt ut överblicka konsekvenserna av vad som kan krävas i form av framtida IT-relaterade insatser.

Jag tänker då här inte bara på de närmast chockerande oövertänkta besluten som fattats kring tillsättandet av den ”beställarkompetente” efter GS-IT-införandet och de uppenbara riskerna för sårbarhet i de organisationer där denne stackars ensamme person förväntas klara allt utan någon vettig möjlighet till att pröva olika förslag och förhållningssätt mot någon annan med åtminstone rudimentära kunskaper inom IT-området. Ledningarna innehåller ju – det har många års erfarenheter visat – knappast chefer med något större intresse för IT-frågorna eller någon mer uttalad ambition att förkovra sig inom området i fråga, vilket naturligtvis gör allt extra besvärligt, svårhanterligt och oförutsägbart. Jag nämner här inte ens frågor kring konsekvenser angående ledigheter för den ensamme beställarkompetente, för i den föränderliga verksamhet som det här handlar om - inte minst inom stadsdelarna - behöver man inte vara särskilt insatt och framsynt för att inse komplikationerna i just det hänseendet.

Stadens IT-avdelning (SLK-IT) har inte heller visat den resning och framförhållning som man nog tycker att man borde kunna kräva av dem och t ex initierat vad som kan komma att erbjudas i form av alternativa centrala beställarinsatser när utbrändheten slagit till ute bland de lokala beställarkompetenta personerna.